Stockholm - London - Köpenhamn

Det har varit två hektiska veckor med både highs and lows. London var toppen. Hade hänt en del sedan jag var där senast, vilket typ var 1987. A hade det bra hemma med farmor och mormor.

Sedan Köpenhamn med familjen Gidehag. Vi åkte ner för att ha en weekend i Köpenhamn som skulle toppas med att John Mayer skulle spela på Forum. Allt gick enligt planerna ända tills konserten skulle ske. Det visade sig att artisten blivit sjuk. Surt. Väldigt surt eftersom det var huvudanledningen till att vi åkte ned. Hur som helst var det trevligt. Nu ska det bli skönt att ha några dagar hemma tillsammans med A.

Tankar inför Tour de France

Som några av er säkert känner till är jag intresserad av cykling och en av årets höjdpunkter (trots doping) brukar vara att följa Tour de France. De senaste sju åren har jag följt tävlingen noga och tittat på en herrans massa etapper på Eurosport.

I år känns det dock lite konstigt och jag ser inte alls fram emot årets upplaga av världens tuffaste tävling. Det beror inte på alla dopingfall utan för att något hemskt hände på sista etappen ifjol. För den som inte vet avslutas tävlingen alltid med 10 varv runt Champs Elysée i Paris. Mellan triumfbågen och Place de la Concorde susar cyklisterna fram i mer än 50 km i timmen.

I fjol när cyklisterna precis kom fram till Champs Elysée och skulle påbörja det första av de tio varven ringde min mamma och berättade att min pappa hade dött. Det var den 26 juli. Efter samtalet satt jag i min fåtölj och hyperventilerade och stirrade på TV:n. Det slutade med att Mark Cavendish vann spurten och därmed tog sin fjärde etappseger under årets tävling. Just då, när cyklisterna kom in på paradgatan i Paris, dog mitt intresse för cykling och den tävling som jag följt och genom åren lärt mig att älska. 

Hotfulla moln på två fronter

På torsdag ska jag och Karin åka till London. Vi kommer ha fem dagar för oss själva. Ja, du läste rätt, vi kommer inte att ta med oss A. Det kommer inte gå någon nöd på henne eftersom farmor och mormor gladeligen ställer upp och tar hand om henne.

Under måndagsmorgonen har dock två orosmoln dykt upp, som kan påverka vår resa. Det första är det förbannade askmolnet. Man kan ju tycka att Islänningarna borde ha hunnit fixa till den där vulkanen som inte en människa kan stava till. Tydligen har askmolnet börjat sprida sig igen och det finns en liten risk för att vi kommer att påverkas. Elände.

Som om inte detta vore nog kommer kabinpersonalen på British Airways gå ut i strejk i morgon. Det kommer påverka ett gäng flighter om parterna inte kommer överens och självklart är vår flight från Arlanda en av dem som kommer att beröras. Elände. Får mig att minnas vad en av Svensk Handels jurister sa till mig i samband med en lång avtalsförhandling med Handels i början av 00-talet. Han sammanfattade det hela med: "Arbetsrätt - it's a bitch".

Kuriosa: Juristen lämnade Svensk Handel ett par år senare och är idag personalchef på K-rauta.

Bä bä vita lamm...

I lördags åkte hela familjen till Överjärva gård i Solna för att njuta av vädret och titta på alla lamm. A, som sedan tidigare redan har bekantat sig med lamm, tyckte det var kanonkul.

Själv gick jag mest runt och kände mig som en fårskalle...

Julafton i maj

Strax före nio i morse ringde telefonen. Det var Schenker som berättade att de stod utanför huset med vitvarorna som A och jag beställt från Bob's Elektro i Hamburg. Slängde snabbt på mig kläder, tog A på armen och gick ut till den stora lastbilen på gatan. Grejerna kom lastade på två lastpallar som Schenker-människorna körde in i garaget med en pallyft.

Både jag och A var upphetsade som små barn på julafton över de sex stora paketen på lastpallarna. Vi gick runt och kände på kartongerna och den tjocka plasten. A var så lycklig att hon hade nära till tårar vid flera tillfällen. Även jag var djupt rörd över skönheterna som finns i garaget. Just nu vilar A, men hon var tydlig med att hon vill gå ner och titta på paketen igen direkt när hon vaknat.

Hobbylingvist (litet lexikon till As värld)

Karin berättade häromdagen att vid 18-månaderskontrollen undersöker BVC hur många ord som barnet kan säga/förstå. A är precis som sin far, dvs sällan tyst, och därför tror jag att vi har goda chanser att vinna tävlingen i hur många ord som barnet kan på BVC. (Jag kommer att överföra insikten om att det är en tävling till Amelie nu på förmiddagen så att hon inser allvaret). Jag satt samman en liten parlör som gör det lättare att förstå As önskemål och uttryck.

• Ajs = Bajs
• Brrrr = Bil eller annat motordrivet fordon
• Glagon = Glasögon
• Kaka = Kex/kaka 
• Koka = Majskrok
• Kattn = Katt (levande, mjukisdjur eller katt på bild spelar ingen roll)
• Mamma = Telefon (Karin är inte helt nöjd med detta!)
• Ora = Öra
• Papi = Lampa
• Pappa = Pappa
• Tack = Ta emot och ge till mig
• Titta = Titta
• Tumpa = Strumpa
• Tå = Tå

Kontrasternas dag

Ute: Solsken, nyutslagna träd och 14 grader varmt.

Inne: Smågnäll, 39 graders feber och ingen matlust.

A är sjuk (igen)...

Skjort-fetisch

Jag vet att flera läsare länge undrat över hur många bomullsskjortor som jag har. Ibland har jag själv undrat och igår var det dags att gå till kemtvätten. Jag och A tog fram en stor säck och började räkna. Det visade sig att jag faktiskt hade 51 skjortor om man räknar med de kortärmade. 14 av skjortorna var blå, tre rosa och sju vita. Genomgången visade att 17 av de 51 skjortorna antingen var för stora eller sjöng på sista versen. Det slutade med att A och jag lämnade in 34 stycken för tvätt och strykning. Sannolikt är det min förtjänst att ägaren till kemtvätten på Fredsgatan i Sundbyberg kör en Mercedes.

Nio månader

Igår var det nio månader sedan As farfar dog.

Jag har precis vant mig vid tanken att min pappa inte finns bland oss och kan inte förstå att det redan har gått nio månader. Det låter så länge, men känns så kort. Ur ett annat perspektiv är nio månader en stor tidsrymd om man ser till Amelies utveckling. Knepigt det där med tid.

Vi kom, sjöng och segrade

Efter flera veckors frånvaro tog jag mod till mig och gick till babyrytmiken med A. Hon gjorde sin starkaste insats hittills och det var ingen dålig show hon bjöd på. Ingen gråt och efter viss tveksamhet även interaktion med övriga barn. Det är bara att konstatera att mina förmanande samtal med A har givit resultat. Jag är en bra pappa.

Efternamn som givit avtryck i historien

As mamma är till min stora förtret rojalist. Något som jag oroar mig ska smitta till A. Har därför försökt skydda henne så gott det går, men det är inte lätt i dessa tider av stundande bröllop och havererade förhållanden i kungahuset. Den senaste skandalen, där prinsessan Madeleines pojkvän visat sig vara otrogen, fick mig att tänka på män vars agerande i efterhand givit deras namn en ny innebörd. Igår fick denna skara ett tillskott i form av Jonas Bergström.

Det kanske mest kända exemplet är norrmannen Vidkun Quisling vars efternamn blivit synonymt med landsförrädare.

Skaran av mindre begåvade män växte med Jonas Bergström som fram till igår var trolovad med kronjuvelen i svenska kungahuset. Vi kommer i framtiden tala om att vara en "Bergström", vilket kommer vara detsamma som jubelidiot. Det var nästan som i en saga. Han skulle få prinsessan och om inte halva så åtminstone en liten del av kungariket. Sedan åker snubben på svensexa till Åre och ligger med en 21 år gammal norsk handbollspelare... Han gjorde helt enkelt en "Bergström".

 

Hetsigt i köket

Jag och A ägnar tiden åt att planera nya köket. Vi är helt besatta och kommer på nya smarta grejer hela tiden. Många av A:s idéer går inte riktigt att jämföra, men hon kommer ofta med bra input. Allt som oftast gillar/köper hon mina förslag och argument.

Morgonen har främst ägnats åt frågor om materialval - särskilt bänkskivor och diskbänkar. Vi körde så hårt att A ville ta en paus för att sova. När hon vaknar ska vi först åka till Mieles showroom i Solna och sedan vidare till Vitvaruspecialisten i Hammarby för att kolla på kylskåp. När det här är över kommer A och jag kunna jobba som köksplanerare/inköpare på heltid.

Tack EU!

Idag går både A och jag runt med en skön känsla av pirr i magen. Vi håller nämligen på att beställa vitvaror till köket som håller på att ta form en trappa ned. Eftersom jag vill vara en god förebild för A och lära henne "the tricks of the trade" i konsumtionssamhället har jag gjort en marknadsundersökning - den absolut grundligaste jag någonsin gjort.

Med stor hjälp av min kompis Sture har det slutat med att A och jag beställt häll, fläkt, kaffemaskin, diskmaskin och ugnar från Bobs Elektro utanför Hamburg. Jag, som ägnat flera år att tänka på och genomföra prisundersökningar inom handeln, tog reda på att priserna för varje enskild produkt låg ca 1000 - 2000 kronor lägre i Tyskland jämfört med i Sverige. Vi har beställt sex vitvaror och tjänar strax över 12000 på att köpa dem från Bob i Hamburg. Att få prylarna skickade med lastbil från Tyskland går på 1800 kr, vilket innebär att vi i slutändan tjänar 10000 jämfört med att handla här hemma. Återigen ett bevis på att medlemskapet i EU lönat sig.

Vem behöver jag ligga med för att...

A ska få gå på Ur och Skur-dagiset i Duvbo? Jag bara undrar om någon vet? Jag ställer upp på vad som helst.

Igår kväll var vi på informationsmöte på Ur & Skur Linet och jag blev helt frälst. Ett privat personalkooperativ med grymt dedikerad personal, små barngrupper och fokus på miljö och natur. Kan det bli bättre? Tyvärr tar de bara in 8 - 12 barn per år så chansen att få in A är liten. Det krävs drastiska åtgärder och jag är beredd att gå långt för att uppnå målet. Alla tips tags tacksamt emot.

Amelie - tänk slides

A och jag befinner oss i planeringsfasen för två kommande projekt. Det första handlar om hur vårt blivande kök ska se ut medan det andra handlar om vad jag och Karin ska göra på vår weekendresa till London i mitten av maj. Det är mao ett utmärkt tillfälle att träna A i projektplaneringens ädla konst. Jag har redan givit A en första introduktion i det viktigaste redskapet som finns - PowerPoint.

Jag tror faktiskt att det nästan är lika viktigt att vara skicklig i PowerPoint som det är att ha högskoleutbildning. Jag har redan givit A samma råd som jag fick av en chef i  början av 00-talet han sa: "Henrik, tänk slides..." och ville allt som oftast att jag skulle "slideifiera" det vi pratat och diskuterat. Det var i efterhand faktiskt ett av de bästa yrkesmässiga råd jag fått. Säg det problem som inte kan lösas med hjälp av en fyrfältare och en riktigt bra PPT-presentation?

Min egen definition på en bra PPT-presentation är att det ska finnas med en bild på Neil Young. Något jag självklart redan lärt lilla A

Fogden kommer

Det finns kul och mindre kul post. Det är alltid spännande när brevbäraren kommer - åtminstone brukar A och jag tycka det. Igår fick tex. A ett brev från ett Ur & Skur dagis som ville att hon skulle komma och kolla in dem. Detta klassar vi som kul post.

A's pappa (dvs. jag) möttes tyvärr inte av lika kul post i dag. I brevlådan låg ett kuvert från Kronofogdemyndigheten. Mitt vilande företag skulle tydligen ha betalat in 11 562 kr på ett skattekonto i slutet av mars och tydligen är Skatteverket lite kinkiga med att få in pengarna. Det blev ett snabbt och panikartat samtal till dem som sköter mitt företags ekonomi för att fråga vad i helvete det är som pågår och vad jag/de har missat.

A har försökt trösta och lugna mig och säger att det inte är något att oroa sig för. Det lugnade mig något.

Bytes: Bebis mot iPad

I slutet av förra veckan släppte Apple en läs- och surfplatta - iPad. Det sägs vara företagets viktigaste lansering sedan iPhone 2007 och redan första första dagen såldes det 300 000 iPadar.

Jag har funderat på att skaffa en iPad när/om den lanseras i Sverige. Eftersom föräldrapenningen inte direkt ger något konsumtionsutrymme har jag insett att det är byteshandel som gäller. Min tanke är att byta till mig en iPad mot en bebis, dvs. A. Jag har pratat och förklarat för A om mina planer och hon förstår mig. Hon sa till och med att hon skulle gjort detsamma om hon var i mina skor. Kan återigen konstatera att A är helt OK.

Påsklov

Jag och A har varit hos farmor i Blekinge över påsken. Skönt med miljöombyte. Det var kul att vara borta och det var kul att komma hem till Karin. Både A och jag har saknat henne. Varje gång Amelie ser en telefon pekar hon på den och säger "mamma". Mamma, som jobbar mycket och som inte var med på påsklovet, är någon som primärt finns i telefon. Karin är inte helt nöjd med detta!¨

Har haft en del tid att fundera och klura lite under ledigheten bland annat har följande tanke kretsat i huvudet:

Om västkusten är Sveriges framsida och östkosten baksidan. Vad blir då Skåne och Blekinge? Sveriges undersida?

Det är fredag och jag har nyligen drömt om Jimmie Åkesson

Igår var ingen toppendag för A och mig. Först händelserna på BVC sedan som lök på laxen magproblem på eftermiddagen. Kort sagt var det en riktig fekalie-dag.

Dessutom hade jag en jobbig dröm under natten. Såg framför mig att A kom hem på sin 18 års dag och presenterar sin nya pojkvän och det visar sig vara Jimmie Åkesson. Om det skulle inträffa i verkligheten kommer jag gå upp på taket och göra ett svanhopp ned i asfalten på Hästhagsgatan.

Vi var åter på BVC för synkoll nu på förmiddagen. Idag hann vi precis komma in i undersökningsrummet innan A bröt ihop - rekord! Först trodde jag det berodde på att hon blev rädd för utrustningen i rummet, men det var så klart fel. Det visade sig vara den finlandssvenska ögonläkaren som var problemet.

Efter många tårar och hulkningar lyckades dock den tappra doktorn att göra sin undersökning och synen "såg" bra ut.. Nu hoppas jag för allt i världen att vi kommer slippa att gå till BVC på väldigt länge. Jag säger som Kristina i Mobergs Utvandrarna: "Karl-Oska ja tyár icke mer".

Har jag närt en rasist vid min barm?

I kalendern stod det att det var synkontroll på BVC kl 10 och som den ansvarstagande förälder man är stressade vi dit. Väl på BVC hände två saker. Det första var att jag skrivit in synkontrollen på fel dag - den är först i morgon kl. 10 - attans.

Det andra som inträffade fick till och med mig, som enligt vissa helt och hållet saknar skam i kroppen, att vilja sjunka genom golvet. Innan jag förstått att vi var hos BVC på fel dag satte jag ned A på en lekmatta framför ett pussel. Allt var frid och fröjd. Bredvid lekmattan satt en mamma med en sexmånaders bebis och vi började småprata så som man gör på BVC. "Hur gammal är hon? Vad heter hon? Har ni rörlig eller bunden ränta på villalånen?". Mamman skulle jag gissa kom från Somalia och hon och barnet var mörkhyade. A tittade på mamman och bebisen och jag vände upp henne för att hon skulle se den andra bebisen bättre. Sedan satte mamman ned sitt barn framför A och då brakade helvetet löst. Bebisen hade knappt fått ned ändan i golvet innan A tjöt som en stucken gris. Krokodiltårarna sprutade och hon hulkade. "Hon kanske är lite blyg?" sade mamman försynt och jag nickade med A sittandes i knät. Så fort jag lyckats lugna ned Amelie kastade hon en blick på den mörka mamman med bebisen och började yla igen. Hon var skräckslagen. Till sist reste sig mamman, tog sitt barn och sa: "det är kanske bäst att vi flyttar på oss". Kort därefter lugnade sig lilla A. Jag kan faktiskt säga att det är sällan som jag varit med om en lika besvärande situation.

När vi kom hem från BVC hade jag ett mycket allvarligt samtal med A. Jag förklarade att hennes beteende inte var ok och att pappa kommer bli arg om det upprepas. Skärpning för helvete. Lade ner A för att sova och sitter och tänker på att jag har en dotter som vid ett års ålder är dålig på babyrytmik, ännu inte kan gå och dessutom visar rasistiska tendenser. Var ska det sluta? Elände

Vin i vår källare

Kanske är det inte helt kosher att kombinera vin och småbarn i alla lägen men igår kväll hade Karin och jag barnvakt och gick på en föreläsning om hur man bygger en vinkällare i kombination med en mindre vinprovning. På vägen in till Stockholm slog vi fast att det var första gången som vi gjorde något för oss själva utan A sedan Karins födelsedag i slutet av december.

Tillställningen var himla kul och det verkar som om vår egen "vinkällare" har i princip alla förutsättningar för att bli riktigt bra. Vi fick även en hel del bra tips om hur man kan resonera för att få ett bra innehåll i sin källare och insåg att vi gjort ett nybörjarfel genom att köpa för många olika viner i för liten volym.

Det var skönt att få stund för oss själva utan A. Borde planera in fler sådana saker.

Sov du lilla videung...

A har (fram tills nu) varit en exemplarisk bebis i frågan om att sova på nätterna. Hon började sova hela nätter redan vid 3 månader och vi har egentligen aldrig upplevt några större problem med att inte få sova själva. Nu har det dock hänt någonting och lilla A vaknar åtminstone en gång varje natt.

Vanligtvis vaknar hon till någon gång mellan 12 och 2 på natten och då behöver hon få välling. Dessutom verkar hon ha svårare att somna om och vaknar tidigt på morgnarna. Kanske är hon inne i någon tillväxtfas? Jag vet inte vad det är, men jag gillar det inte. Jag säger bara: PASSA DIG

Sveriges Hawaii

Inne på 8:e veckan på pappaledigheten. Nästan ett helt sommarlov. För att få ett litet miljöombyte kommer A och jag flyga ned till Blekinge på lördag för att fira påsk på Hasslö. Hasslö ligger mittemellan Ronneby och Karlskrona och brukar kallas för Sveriges Hawaii.

Jobbångest

Ber redan nu om ursäkt för den något mer seriösa tonen i det här inlägget. Trogna läsare (dvs min mamma) kommer kanske inte att känna igen sig. Att vara allvarlig har aldrig varit min avsikt och jag lovar att det aldrig kommer att upprepas.

I SvD finns en tecknad serie som heter Baby Blues. Igår (17/3) fick man följa en mamma som förklarade att fördelen med "att ge upp karriären genom att vara hemma med sitt barn" är att man samtidigt "ger upp behovet av affärsklädsel och kroppsriktiga strumpbyxor" och kan mao se ut hur fan som helst.

Jag vet inte riktigt vad som hände men när jag läste serien kom en känsla som oavbrutet gnagt i mig och jag kallar den, i brist på bättre beskrivning, för jobbångest. Är det så att jag genom att välja att vara pappaledig har sagt tack och adjö till att bli "framgångsrik" i mitt arbete och att möjligheterna att göra karriär har stängts?

Jag ska inte hymla om det. Jag vill bli mer framgångsrik än jag är idag (om man nu kan kalla det jag hittills gjort för att vara framgångsrikt - ibland tvekar jag). Det är min viktigaste drivkraft i allt jag gör. Jag vet vad du tänker - att det inte är sant att pappaledighet stänger några dörrar. Men jag kan ändå inte göra mig av med känslan av att min yrkesmässiga utveckling har, eller snart kommer att, upphöra. För någon vecka sedan pratade jag med en av mina förebilder, en gammal kund från mitt företag Retailconsulting. Han är idag vd för ett av Sveriges mest lönsamma och snabbast växande detaljhandelsföretag. Han blev förvånad när jag berättade att jag var pappaledig och skulle vara hemma i sju månader. "Accepterade ICA verkligen att du skulle vara borta så länge? Satt du i min ledningsgrupp skulle det inte vara ok att vara pappaledig så länge". Nu sitter jag förvisso inte i ICAs ledning, men är det så att jag ska släppa alla sådana ambitioner i och med att jag väljer att vara hemma med A? Är det kanske rentav så att min chef inte känner att det är värt att satsa på mig? Kanske är det så att min vikarie redan nu gör mitt jobb betydligt bättre än mig?

Virusvarning

Elände. Inte nog med att man har en dotter som är halvtaskig på babyrytmik, nu har hon dessutom någon form av virus. Det konstaterades när vi var på vårdcentralen Kronan i Sundbyberg i går. Kanske är det ett Rs-virus. Tydligen ett resitent litet virusskrälle som kan vara riktigt farligt för nyfödda. För lite större barn är det oftast inte farligt utan bara besvärligt. Hosta i flera veckor är vanligt. Jag har fanimig världens sjukaste dotter (några tycker säkert det är passande eftersom jag av en del upplevs som en sjuk människa). A och jag har festat loss på en ny hostmedicin - Mollipect. Den innehåller en del alkohol, så just nu sover A ruset av sig.

Vad har hänt med mor ror och far är rar?

Nedanstående kommer ifrån en läsebok för barn som går i första klass. (Det är inget skämt).

Snart guldkund på vårdcentralen Kronan

As krämpor vill inte ge med sig så det är återigen dags för ett besök hos vårdcentralen Kronan i Sundbyberg. Det är synd att de inte har något bonuskort som tex. SAS har på flyget. I den här takten skulle vi snabbt bli guldkunder. Tänk om det skulle gå att växla sina "besökspoäng" mot flygresor. Då skulle det inte vara så dumt att vara sjuk ibland.

Gissa vem som varit sjuk...

Nej det är inte min kompis Allan. Gissa igen. Rätt! A fick hög feber i fredags och då snackar vi inte 38,5 utan närmare 40 graders feber. Den lilla smittspridaren nöjde sig dock inte med att hålla sina baciller för sig själv utan drog med sin pappa i fallet. I lördags var jag rejält sänkt, lite bättre igår och idag känner jag mig - peppar, peppar - bra. Amelie hade fortfarande 39,2 i går kväll men det verkar som om det är på väg åt rätt håll.

Vad är det frågan om? Hon blev precis frisk från sin öroninflammation och sedan slår det till direkt igen. Kan det månne vara dåliga gener?!

Idag var vi återigen på besök hos fienden

A och jag har varit ute och promenerat på förmiddagarna denna vecka. Igår passade vi på att göra ett besök på COOP Konsum och idag blev det butiksbesök hos Lidl i Sundbyberg. Jag resonerar som så att även om man är pappaledig måste man hålla koll på konkurrenterna. Amelie håller med. Till min glädje kunde jag notera att vare sig COOP eller Lidl visade sig från sina bästa sidor denna vecka.

På COOP Konsum var, hör och häpna, gurkan slut. Vilken butik med någon form av självbevarelsedrift tillåter att den mest sålda grönsaken tar slut och inte finns i butiken? Jag frågade en butiksmedarbetare om det fanns gurka som de ännu inte hunnit plocka upp från lagret och fick svaret "finns det inte i hyllan så finns det inte". Svaret inbjöd inte direkt till följdfrågor!

På Lidl fanns det gurkor och de hade riktigt bra pris på fryst lammfärs denna vecka. Det som vanligtvis är Lidls styrka är non-food. Lidl har i regel en otrolig förmåga att överraska med sina sällanköpsvaror och det är alltid med stor nyfikenhet jag går igenom deras non-foodavdelning. Idag dominerades dock utbudet av tyska nylonstrumpbyxor, grytunderlägg och skärbrädor i glas. Inte särskilt upphetsande tyckte vare sig jag eller A. Kändes bra.

Vi firade genom att gå till biblioteket och läsa en pekbok och äta gröt.

Nu är det bevisat...jag är en dålig pappa

Igår lämnade jag tillfälligt pappaledigheten och var med på en heldagskurs på jobbet. Det var kul att vara tillbaka och träffa kollegorna. Följden blev att Karin jobbade hemifrån och passade A tillsammans med sin mamma. Karin och A gick på babyrytmiken och det var där det obehagliga inträffade...

A var på strålande humör och dominerade hela lektionen. Hon klappade händerna, stampade i golvet, skrattade och var hur glad som helst. Det verkar ha varit som natt och dag jämfört med de gånger som jag och A har varit på rytmiken. Det värsta hände efteråt, då Karin berättade att flera av de andra föräldrarna kommit fram och pratat med Karin och tyckt det var roligt att det gick så bra när hon följde med A jämfört med mig. Elände.

Jag vill fortfarande förneka det, men det verkar som om det kanske är jag som drar ner As prestation på babyrytmiken. Utan tvekan får min självbild som pappa en törn av detta.

Gröt byggde denna kropp...

A äter gröt så det sprutar ur öronen. Minst två stora portioner per dag. Vi gör av med ett grötpaket om 20 portioner i veckan. Min sysslings barn gör tydligen samma sak och hon funderade på att skaffa en t-shirt där det stod: Gröt byggde denna kropp. Gör hon slag i saken hänger vi självklart med.

Tio stycken fingrar...

Hon kan alla labyrinter

Hon smälter snön på vintern

Hon kan alla labyrinter

Hon...hon är som eld

Thåström, ...som eld

Att komma till vårdcentralen i morgon är lika svårt som att få biljetter till Neil Young

Det första jag gjorde när jag kom till jobbet på morgnarna och startat min dator var att hämta en kopp kaffe.   Det första jag gör idag när A somnar på förmiddagen är att dricka en kopp kaffe. Det är slående hur man utan att tänka skapar sig vanor.

Eftersom As hosta ännu inte är riktigt bra stördes min vana av att jag skulle ringa till vårdcentralen Kronan i Sundbyberg för att höra om det är normalt. Jag har ringt dit så ofta på slutet att jag kan numret i huvudet. Fick veta att det inte fanns några besökstider kvar idag och i morgon fanns det bara akuttider kvar. Akuttiderna kan endast bokas samma dag och sköterskan rekommenderade att jag skulle försöka boka en tid via nätet. Bra så. Sedan lade hon till: "Tiderna för i morgon blir möjliga att boka vid midnatt och jag rekommenderar dig verkligen att vara inne på hemsidan då eftersom tiderna brukar ta slut direkt".

När Neil Young spelade på Cirkus för några år sedan var jag inne för att boka biljetter på nätet 5 timmar innan de släpptes. Var 5:e minut i fem timmar uppdaterade jag hemsidan där de kunde köpas. Klockan 09.00 släpptes biljetterna och jag lyckades få tag i två av de 1 800 biljetterna. Verkar som det blir en liknande sittning i kväll!

Dagens irritationsobjekt: Babylarm från TopCom

Redan tidigt bestämde vi oss för att A inte skulle sova i Karins och min säng. A fick sova i sin spjälsäng och när hon blev 6 månader flyttade vi ut henne från vårt sovrum och installerade henne en trappa ned i huset. Att låta familjemedlemmar man gillar flytta ned en våning är således inte endast förbehållet Josef Fritzl och andra Österrikare, utan även oss.

Eftersom vi inte sover på samma våningsplan har vi ett likadant babylarm som på bilden.

Enkelt uttryckt ligger inte babylarmet riktigt på min plussida just nu. Det har två jävligt störande egenskaper.

1. Handenheten (maskinen till höger på bilden) ger ifrån sig ett ljud när den sätts på och av. Vi pratar inte direkt om något litet pip utan mer som en singalhorn på en stor lastbil. För att inte väcka A får vi antingen stoppa in och starta handenheten i armhålan alternativt lägga den under en kudde. Man undrar vad tillverkaren TOPCOM tänkte på när de började tillverka maskinen. Jag ser det tydligt framför mig. Några Stig-Helmer nördar på företagets Utvecklings- och konceptavdelning har kommit på att maskinskrället borde tala om för föräldrarna när den sätts av och på. Jag tror att diskussionen runt fikabordet var ungefär så här: "Men tänk om båda föräldrarna är hemma men inte i samma rum, eller om den ena föräldern är ute i trädgården, när det är dags att sätta på babylarmet? Då vet ju endast den förälder som sätter på maskinen som vet att den är igång - eller hur?" Personen får nickande medhåll från kollegorna runt bordet och fortsätter. "Varför sätter vi inte in en mistlur i handenheten? Då hör ju alla som är inom en 75 - 100 metersradie att larmet aktiveras - smart eller hur?" Kollegorna runt bordet tittar storögt och nickar gillande. Utvecklarna glömde bort att även barn, som oftast sover när larmet sätts på, också är utrustade med öron...
   
2. Handenheten drivs med hjälp av uppladdningsbara batterier. Det är absolut inget fel i det och batterierna är bra, men som alla batterier laddar de förr eller senare ur. Som användare uppskattar man gärna att få en liten hint om att det är dags att ladda handenheten. Tillverkaren av vårt babylarm har naturligtvis tänkt på detta, men inte riktigt nått hela vägen fram. När batterierna är slut, och då menar jag verkligen slut. Kommer tre signaler med någon sekunds mellanrum. PIIIP...PIIIP...PIIIP sedan är handenheten död. För att hinna plugga in laddaren i väggen (och slippa sätta på/starta upp maskinskrället igen) på den tiden måste man vara snabbare än Charlotte Kalla på 10 km fristil.

Amelie har en släkting som är med i OS

Det är faktiskt sant. As mammas halvbrorsdotter spelar i Damkronorna och heter Isabella Jordansson. Karin är väldigt stolt och det var trist att Damkronorna missade bronsmedaljen. Andra idrottsliga bragder i vår släkt begränsas, vad jag vet, till att As farfar vann Televerksmästerskapen i Badminton 1974!

Vi får behålla henne ett tag till...

Idag har A och jag varit på 12 månaderskontroll på BVC. Jag och Karin bedömde besöket som så pass viktigt att vi faktiskt badade och tvättade A i tisdags. På BVC kollades längd, vikt och det gillade inte A. Hon skrek som en gris. Sedan var det frågestund om hur vi har det. Tror att jag svarade rätt på de flesta - hon verkade i alla fall nöjd med det hon fick höra.

När det var dags att runda av besöket frågade jag, bara för att vara på säkra sidan, om vi fick behålla henne. Hon skrattade och sa "åtminstone till den 11 mars då A ska vaccineras, sedan får vi se".

Dagens Outfit: Pretty in Pink

Idag sportigt tema i ljusrosa. Jag tror Elin Kling hade gillat detta. Min egen outfit idag: Noppiga tights och moon-boots. Inte riktigt lika säker på att Elin skulle tycka det var helt kosher.

Ich Spritze...

A äter penicillin och bricanyl för att bli frisk från öroninflamation och hosta. Till min stora förvåning fanns varken den ena eller andra som stolpiller, utan det är flytande som gäller. Vi vet alla att medicin smakar apa i flytande form, så för att underlätta har jag skaffat sprutor för att pumpa in skiten i Amelie. Det är kul - A gör roliga grimaser och ljud när jag sprutar i pencillin! Innan jag börjar ropar jag självklart...Ich Spritze...

22/2 kl. 01.24

Idag har A funnits i ett år. Svårt att tro att det redan gått ett år. Funderar lite över vad som hänt:

• A har tredubblat sin vikt sedan hon kläcktes.
• A:s längd har ökat med nästan 50 procent.
• A har fått 8 tänder, eller 30 procent av det totala antalet mjölktänder.

Vid sidan av det rent fysiska har hon lärt sig prata en hel del. Hon har med andra ord gått från ett kolli till en liten människa.

En annan sak jag reflekterat över nu på morgonen:

• Antalet gånger jag bytt blöja på Amelie ca 1 000 ggr under år 1
• Antalet gånger som A bytt på mig = 0 ggr under år 1.

Illa - gudarna skall veta att det behövs!

Öronbedövande

Eftersom A hade feber i går morse tog jag henne till doktorn efter lunch. Vi fick en finsk doktor som hette Marianne. Hon var lite barsk och hade inte direkt tid för småprat. Det var pang på rödbetan. Farmor var med för att dokumentera händelsen.

Jag tyckte att det var ganska kul att vara hos doktorn eftersom det inte var mig det handlade om. A tyckte dock inte riktigt att det var lika festligt.

Det visade sig att A har öroninflamation och måste äta antibiotika i 10 dagar. Elände.

Bragdguld or else...

Jag och A tittade på Anja Pärson igår kväll. Otroligt. Amelie och jag enades direkt om att om inte Anja får SvDs Bragdguld för sin bronsmedalj kommer vi säga upp prenumerationen.

Torsdag 13.05

A:s hosta har inte riktigt givit med sig och nu har vi tagit tempen (självklart ropade jag "party-party" till Amelie när termometern åkte in). Hon hade 38,5 - elände. Gav henne en Alvedon (självklart ropade jag "party-party" till Amelie när pillret åkte in). Som den ansvarstagande förälder jag faktiskt är, ringde jag till vårdcentralen. Möttes av talsvar på vårdcentralen Kronan.

Jag gillar i grunden talsvar - rakt på sak och jag behöver inte vara trevlig - men ser det alltid som ett illavarslande tecken av att mötas av en förinspelad röst när man vet att det i slutändan är oundvikligt att inte prata med en verklig människa för att allt ska ordna sig. Min känsla blev inte bättre av att jag fick ringa om tre gånger för att jag knappat fel i någon av alla menyval. Döm av min förvåning när det plötsligt dök upp en livs levande sjuksköterska i andra änden. Det tog två minuter, sedan var det klart. Idag kl. 13.05 ska vi träffa en doktor för att kolla läget på A. Ska bli kul.

Nu försöker A bita mig i näsan. Undra om jag kan be att få någon medicin för det när vi ändå är där?

Cheddartass

Min dotters fötter luktar cheddarost.

Är det en signal om att man kanske borde tvätta henne?

Den man älskar kräks man på...

Vi har haft ett par jobbiga nätter och dagar. A har slemhosta och den sitter så djupt att hon nog får lite ont i bröstet. Ger mig fan på att hon drog på sig något skit på babyrytmiken. Jag misstänker en flicka som heter Ebba. Hon har lömska ögon och en pappa från Småland.

Amelie har hostat så hårt att hon väckt sig själv. Vid två sådana tillfällen har hon kräkts slem på mig när jag lyft upp henne för tröst. Har med andra ord känt mig lite som Bill Murray i Ghostbusters.

Jag kräktes på Karin dagen efter vår första bröllopsdag och då myntade jag uttrycket att den man älskar kräks man på. Antar att det gäller även när det är ens dotter.

Nu har det blivit lite bättre - vi har skaffat något som heter Bisolvon som jag har hällt ned i A. Det är bara konstatera att Bisolvon is the shit...

Who's your daddy?

Vi kom, vi såg, grät lite och segrade på dagens babyrytmik. ÄNTLIGEN!

Som ni vet har jag kämpat hårt med att drilla A för att bli bättre på babyrytmik. Vi har tränat med Astrid Lindgren, Rage Against the Machine och Roky Erickson och mitt arbete har utan tvekan gett resultat. A var lite skeptisk i början av rytmiktimmen i Sundbybergs kyrka, men repade sig snabbt. Hon visade framfötterna under Björnen Sover och var den enda av de 15 barnen som klappade händerna själv i en av de avslutande ramsorna. Efteråt kommenterade och berömde flera mammor hur bra det gick för A idag. En av dem såg lite undrande ut när jag svarade "Tack - jag har jobbat hårt för detta hela veckan".

Jag är en grym pappa...

Sun Tzu: Know your enemy

Som ni vet är jag extremt lojal mot min arbetsgivare, men för att ligga på topp följer jag rådet att känna sin fiende från den kinesiska militärstrategen Sun Tzu (540 - 496 f.kr).

Duracellkanin

Det är lördag morgon. Klockan är kvart i sex. Amelie har varit vaken i över en timme. Tveksamt om hon någonsin kommer att somna igen. Har givit henne välling och ny blöja. Nu leker hon på golvet.

Vad i glödgade helvete är det frågan om?!

En trevlig vana

Både torsdag och fredag var jag och A inne i stan och åt lunch. På torsdagen var farmor, som fyllde år, sällskap.

Och idag fredag träffade vi Thomas - lunchen som blev inställd förra fredagen. Vi fick även en guidad tur i LO-borgen, vilket var kul. Vi skymtade Vanja i ett rum.

Har blivit en trevlig vana att åka in till stan och luncha. A tycker det också är kul eftersom hon får äta stora mängder majskrokar. Nu ska det ätas fingryta och drickas vin

Musikbyte

För att A inte ska bli helt hjärntvättad tog jag ur Astrid Lindgren-skivan, som spelats dagligen i mer än två veckor, från CD-spelaren nu på morgonen. Istället blev det Rage Against the Machine.

Onekligen viss skillnad mellan Madicken och Bulls on Parade. Det råder inte någon tvekan om att de fyra som spelar i bandet är fyra hyfsat arga män. 

Helvete, nu börjar A gråta...

Min kompis Robert

En av mina bästa vänner, Robert, skriver dagligen på  http://www.skatterna.se/bloggar/robert-gidehag/ 

När jag läser det han skriver slår det mig plötsligt: Till skillnad från mig, som skriver om hur jag stylar A, lagar mat och beklagar mig över priset på majskrokar skriver Robert om viktiga saker och kämpar hårt med att sänka världens högsta skatter.

Jag väljer att tro att även det jag skriver i slutändan kommer leda till förbättringar för samhället i stort. Här är förresten en bild på Robert från Nyårsafton.

Det dyraste huset har att erbjuda

A är inte ensam om att tycka om majskrokar. Innan A hade jag inte någon aning om att de fanns, men de ser ut som stora ostbågar och saknar smak. Största behållningen av att äta majskrokar som vuxen är den torra känslan de lämnar i munnen.

Tittar man närmare på innehållsförteckningen framgår att majskrokar inte innehåller någonting alls - vare sig salt eller fett att tala om. Oavsett tycker A att majskrokar rockar. Jag skulle inte ha något emot detta om det inte vore för en liten detalj.

En påse majskrokar innehåller 90 gram och kostar - håll i dig nu - 30 kr på ICA (handlar du på COOP får du punga ut med 39,90 för samma påse). Det ger ett kilopris på mellan 330 - 440 kr beroende på var du handlar! Det kan jämföras med kilopriset på svensk hängmörad oxfilé på bit som säljs på NK Saluhall för 499 kr/kg.

Mer än 300 kr/kg för en vara som inte består av någonting (förutom lite majs). Det som egentligen stör mig är inte priset eller att Amelie älskar dem, utan att majskrokarna tillverkas i Finland. Någonstans i det bistra landet i öster sitter det en finne som tjänar miljoner på att sälja...ingenting.

Varför har jag inte börjat tillverka majskrokar...?

Om huset börjar brinna...

...och det bara går att rädda en sak från lågorna är valet enkelt:

Många skulle kalla den tilltufsade katten för äcklig, men inte A. Kissen fick hon av sin farmor när hon kom hem från BB och de har varit oskiljaktiga sedan dess. Att försöka få A att sova utan Agnes (kissen heter så) är som att försöka släcka en eld med en skridsko!

Gudarna ska veta att Agnes skulle behöva tvättas, men vi har inte vågat tvätta kissen ifall Amelie skulle förkasta henne om hon var ren. Vi har inte berättat för BVC om Agnes. De skulle nog bedöma mjukisdjuret som hälsovådligt och risken finns att de skulle placera A i fosterhem för vanvård.

I could not agree more...

Innan A somnade satt vi och mös och småpratade. Amelie tycker absolut att pappa behöver en iPhone.

Hon har så rätt, så rätt...

Boef Bourguignon

En av de saker som jag planerat att göra mer av under pappaledigheten är att laga grytor och långkok. Det är något särskilt och tillfredsställande med att laga grytor. Det tar tid och ju längre det puttrar desto mer smakar det. Sagt och gjort - jag bestämde att det skulle göras fransk köttgryta på högrev, rökt fläsk, grönsaker och massor av rödvin. Planen var att A snällt skulle sitta och titta på medan pappa huserade i köket - det gick sådär. Till slut fick jag sätta henne i bärstolen för att hon skulle vara nöjd.

Resultatet blev bra.

Dagens Outfit

Beigefärgade snickarbyxor med detaljer över en body, storlek 74, med Barbapappa. Strumpbyxor med rosa hjärtan. Elin Kling skulle vara stolt om hon visste hur jag stylar A.

A small step for man...

Vi kom precis tillbaka från babyrytmiken i Sundbybergs kyrka. A började gråta så fort det började - elände. Vi fick sitta lite vid sidan av till att börja med, men mot slutet gick det bättre och hon kunde faktiskt sitta tillsammans med de andra barnen under avslutande Blinka Lilla Stjärna. Det verkar som om A behöver en ganska lång uppvärmning för att bli bekväm på rytmiken.

Slutsats: Ett litet steg framåt från förra veckan, men fortfarande inte riktigt godkänt. Skam den som ger sig - nästa vecka kommer vi dominera.

Idag testade vi dessutom vår nya bärstol för första gången utomhus. Funkade bra och A somnade i den på vägen hem från kyrkan.

I morgon är det dags för revansch på babyrytmiken

Jag har försökt ha ett allvarligt samtal med Amelie om förväntningar och mål på morgondagens babyrytmik. Vi vill verkligen inte att förra veckans fadäs, där A var sämst av alla barn, upprepas. Jag ser det dock som ett illavarslande tecken att A inte aktivt lyssnade på mina förmaningar och uppmuntrande kommentarer. Hon bara satt och skrattade och försökte få tag i min näsa med sina fingrar.

Istället för att prata laddar vi genom att lyssna på en samlingsskiva med Astrid Lindgren-sånger.

Det känns annorlunda

A sover, men är ordentligt sjuk. Jag hör henne hosta i babylarmet med jämna mellanrum. Sitter och funderar på senaste veckan.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men bara på de få dagar jag varit hemma har min och A:s relation förändrats. Kanske inte så mycket hennes relation till mig - den är okomplicerad och ovillkorlig - men min egen koppling till henne har definitivt blivit mycket starkare. Vi är på väg att växa samman och bli en enhet A och jag. Det är underbart och jag blir knäsvag av att tänka på det.

38,5

Helvete, A har blivit sjuk. Hon är en kämpe, trots feber, snor och hosta är hon glad och nöjd.

Jag har gett henne stolpiller med Alvedon. Stolpiller är fantastiskt roligt. Varje gång jag ger A ett skrattar jag och ropar "party, party". Vet inte riktigt om A tycker det är lika kul som jag.

Min dotter älskar mig...

...jag tycker hon är ok.

Om allt går som planerat ska vi äta lunch med den här mannen på fredag...

Låt er inte luras av hans leende. Han har två intressen, det ena är små barn det andra är...

Fuck you, you motherfucking fuck...

...så stod det på säljarens t-tröja i butiken där jag var och handlade en ryggsäck idag. Vad ska jag säga, med det budskapet och attityden kunde jag inte motstå att handla.

Play-date utan play!

Här bjuder man över grannen med barn i samma ålder för att det ska lekas. Vad händer? Redan kl 13 var A trött och ville sova. Märta och Anders skulle komma efter 15, så det passade bra. Men vad jag inte räknade med var att A sov i 4 timmar och vaknade först när gästerna började klä på sig skorna. Tog en bild på Anders och Märta för att kunna visa Amelie att de verkligen var här.

Dagens Outfit

Jag har sett på Elin Klings och andra modebloggares sidor att de gärna visar upp sina aktuella outfits. Vi vill inte vara sämre. Idag är det en rosa body storlek 74, med ett par strumpbyxor och jeans. Pricken över i är Hello Kitty mockasinerna.

Dag #2: Dags för play-date!

Idag kommer vår granne Anders hit med sin Märta, som är två månader äldre än A. Förhoppningsvis kan Märta lära A lite sköna moves och inspirera till en bättre insats på nästa veckas babyrytmik.

Både jag och A sov förresten dåligt i natt. Är övertygad om att det beror på just rytmik-eländet.

Vi laddar inför daten genom att lyssna på Astrid Lindgren och om en stund ska vi baka sockerkaka.

Mina planer

Ok, jag ska vara hemma från jobbet i 7 månader och första dagen är till ända. Det har gått bra - Amelie är ok. Har funderat på om mina egna planer för de kommande månaderna kanske är lite väl ambitiösa?

Jag ser framför mig att hinna läsa en hel del böcker, kanske skriva en del själv och göra massor av sådant som jag skjutit upp sedan tidigare (vilket, för övrigt, är något som jag är riktigt bra på). Dessutom ska vi renovera och sedan vore det inte fel att kanske göra en liten resa...

För tidigt att utesluta något i planen, men jag har en begynnande känsla av att jag kanske blir tvungen att revidera den lite längre fram.

Bakslag på Babyrytmiken

Amelie sög på dagens babyrytmik i Sundbybergs kyrka. Det måste sägas rent ut - hon var fanimig sämst, till och med sämre än en 8 månaders pojke som vare sig kunde sitta ordentligt eller hade någon finmotorik att tala om.

Så fort det skulle börjas sjunga ville A inte vara med. Stora krokodiltårar rann ur ögonen och hon blev skrämd av "lärarens" gitarr. Det blev inte bättre när vi skulle sätta oss ned och göra övningar på golvet. Efter 10 minuter av tröstan och försök att komma igen efter en dålig start fick vi krypa till korset och ta en taktisk grötpaus i ett angränsande rum. Efter 20 min kom vi in i rytmikrummet igen för att vara med på avslutningssångerna. Till A:s försvar ska sägas att hon faktiskt var helt ok på slutet och visade gott gry under avslutande Blinka lilla stjärna. A somnade som en stock på vägen hem och sover fortfarande.

Vi måste träna hemma till nästa vecka. Jag kommer lägga fokus på Björnen sover.

Taggad, laddad och klar

Vaknade lite tidigare än normalt - vill självklart vara ordentligt förberedd för första dagen som pappaledig. Amelie har sovit hela natten och har inte vaknat ännu. Checklista måndag morgon:

• Duscha - ja
• Kläder - ja
• Vagn och skötväska i ordning - ja
• Förbered frukost till Amelie - ja
• Äta egen frukost - ja
• Läst huvuddelen av SvD - ja

Hittills verkar det som jag har koll på läget! Börjar höra skumma ljud inifrån A:s rum...nu kör vi.

Länge leve omlottbodyn

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Den kvinna, för jag utgår ifrån att det är en kvinna, som uppfann klädesplagget "omlottbody" (dvs en body med knäppning i grenen och som inte behöver träs över huvudet) borde få Nobelpriset. Ett blöj- eller klädbyte och hela vistelsen på skötbordet blir så mycket enklare när man slipper trä saker över Amelies huvud. Dessutom är det alltid enkel knäppning, så man slipper alla helvetsknappar och annat elände som finns på vanliga bodys.

Frågan är varför plagget endast finns för små barn? Plagget är så genialt att även vuxna borde använda det. Jag har försökt få Karin, min fru, att sy en omlottbody till mig. Hittills utan framgång.

I morgon börjar det på riktigt

Jobbade sista dagen i fredags och i morgon, måndag, börjar jag vara pappaledig på "riktigt". 7 månader ska jag vara hemma med Amelie. Jag är lite nervös, men samtidigt ska det bli riktigt häftigt.

Tänkte det kunde vara kul, inte minst för mig själv, att skriva om hur det är att vara pappaledig.

Vad heter förresten pappaledighet på tyska? Kan det tänkas vara Vater Urlaub?!