Jag har precis vant mig vid tanken att min pappa inte finns bland oss och kan inte förstå att det redan har gått nio månader. Det låter så länge, men känns så kort. Ur ett annat perspektiv är nio månader en stor tidsrymd om man ser till Amelies utveckling. Knepigt det där med tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar