A sover, men är ordentligt sjuk. Jag hör henne hosta i babylarmet med jämna mellanrum. Sitter och funderar på senaste veckan.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men bara på de få dagar jag varit hemma har min och A:s relation förändrats. Kanske inte så mycket hennes relation till mig - den är okomplicerad och ovillkorlig - men min egen koppling till henne har definitivt blivit mycket starkare. Vi är på väg att växa samman och bli en enhet A och jag. Det är underbart och jag blir knäsvag av att tänka på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar