torsdag 18 mars 2010

Jobbångest

Ber redan nu om ursäkt för den något mer seriösa tonen i det här inlägget. Trogna läsare (dvs min mamma) kommer kanske inte att känna igen sig. Att vara allvarlig har aldrig varit min avsikt och jag lovar att det aldrig kommer att upprepas.

I SvD finns en tecknad serie som heter Baby Blues. Igår (17/3) fick man följa en mamma som förklarade att fördelen med "att ge upp karriären genom att vara hemma med sitt barn" är att man samtidigt "ger upp behovet av affärsklädsel och kroppsriktiga strumpbyxor" och kan mao se ut hur fan som helst.



Jag vet inte riktigt vad som hände men när jag läste serien kom en känsla som oavbrutet gnagt i mig och jag kallar den, i brist på bättre beskrivning, för jobbångest. Är det så att jag genom att välja att vara pappaledig har sagt tack och adjö till att bli "framgångsrik" i mitt arbete och att möjligheterna att göra karriär har stängts?

Jag ska inte hymla om det. Jag vill bli mer framgångsrik än jag är idag (om man nu kan kalla det jag hittills gjort för att vara framgångsrikt - ibland tvekar jag). Det är min viktigaste drivkraft i allt jag gör. Jag vet vad du tänker - att det inte är sant att pappaledighet stänger några dörrar. Men jag kan ändå inte göra mig av med känslan av att min yrkesmässiga utveckling har, eller snart kommer att, upphöra. För någon vecka sedan pratade jag med en av mina förebilder, en gammal kund från mitt företag Retailconsulting. Han är idag vd för ett av Sveriges mest lönsamma och snabbast växande detaljhandelsföretag. Han blev förvånad när jag berättade att jag var pappaledig och skulle vara hemma i sju månader. "Accepterade ICA verkligen att du skulle vara borta så länge? Satt du i min ledningsgrupp skulle det inte vara ok att vara pappaledig så länge". Nu sitter jag förvisso inte i ICAs ledning, men är det så att jag ska släppa alla sådana ambitioner i och med att jag väljer att vara hemma med A? Är det kanske rentav så att min chef inte känner att det är värt att satsa på mig? Kanske är det så att min vikarie redan nu gör mitt jobb betydligt bättre än mig?

2 kommentarer:

  1. Citat från Föräldraskap -> karriärfördel:
    Som förälder har du blivit bättre på:
    • Kreativitet
    • Flexibilitet
    • Effektivitet
    • Ha många bollar i luften
    • Organisera och hantera logistik
    • Hantera konflikter
    • Sätta gränser för andra och dig själv
    • Hantera stress och kaos
    • Ha tålamod
    • Acceptera nederlag
    • Visa empati
    • Hantera motivationstekniker
    • Hantera personers motsatta behov
    • Ge och ta feed back
    http://www.e24.se/pengar24/jobb-och-karriar/foraldraskap-fordel-i-karriar_975257.e24

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/nu-ar-det-hog-tid-att-alla-pappor-kommer-ut_149499.svd

    http://www.viforaldrar.se/artiklar/2007/07/23/den-nya-karriarpappan/

    http://www.csripraktiken.se/2008/10/08/fordel-pappalediga/

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/manligt-vara-pappaledig_147561.svd

    Dessutom smäller det högre att vara "framgångsrik" i relationer än jobb. Så det så!
    Kram
    H

    SvaraRadera
  2. Det verkar som om din "förebild" är en idiot! Hur fan kan man stå och säga så? "jag skulle aldrig acceptera..."? Det är en lagstadgad rättighet och skyldighet som förälder att vara hemma och ta hand om de barn man väljer att skaffa! Om man som man väljer att prioritera karriären framför barnen, då ska man inte ha barn.
    Vad är det som säger att din karriär är viktigare än din partners? Har du en rätt som hon saknar? Betyder det att du som man är viktigare än kvinnan du är tillsammans med? Börjar man tänka i de banorna är man ganska snart ute på väldigt djupt vatten...
    Stå på dig Henrik! Att du tar ut pappaledighet är något självklart, du vill vara med det barn du älskar! Tror du att du kommer tänka "Jag önskar att jag tillbringat mer tid på jobbet istället för med min dotter" när du blir gammal? Och tala om för din "förebild" att han allvarligt borde fundera på vad han håller på med!
    Kram M

    SvaraRadera