Dagens irritationsobjekt: Babylarm från TopCom

Redan tidigt bestämde vi oss för att A inte skulle sova i Karins och min säng. A fick sova i sin spjälsäng och när hon blev 6 månader flyttade vi ut henne från vårt sovrum och installerade henne en trappa ned i huset. Att låta familjemedlemmar man gillar flytta ned en våning är således inte endast förbehållet Josef Fritzl och andra Österrikare, utan även oss.

Eftersom vi inte sover på samma våningsplan har vi ett likadant babylarm som på bilden.

Enkelt uttryckt ligger inte babylarmet riktigt på min plussida just nu. Det har två jävligt störande egenskaper.

1. Handenheten (maskinen till höger på bilden) ger ifrån sig ett ljud när den sätts på och av. Vi pratar inte direkt om något litet pip utan mer som en singalhorn på en stor lastbil. För att inte väcka A får vi antingen stoppa in och starta handenheten i armhålan alternativt lägga den under en kudde. Man undrar vad tillverkaren TOPCOM tänkte på när de började tillverka maskinen. Jag ser det tydligt framför mig. Några Stig-Helmer nördar på företagets Utvecklings- och konceptavdelning har kommit på att maskinskrället borde tala om för föräldrarna när den sätts av och på. Jag tror att diskussionen runt fikabordet var ungefär så här: "Men tänk om båda föräldrarna är hemma men inte i samma rum, eller om den ena föräldern är ute i trädgården, när det är dags att sätta på babylarmet? Då vet ju endast den förälder som sätter på maskinen som vet att den är igång - eller hur?" Personen får nickande medhåll från kollegorna runt bordet och fortsätter. "Varför sätter vi inte in en mistlur i handenheten? Då hör ju alla som är inom en 75 - 100 metersradie att larmet aktiveras - smart eller hur?" Kollegorna runt bordet tittar storögt och nickar gillande. Utvecklarna glömde bort att även barn, som oftast sover när larmet sätts på, också är utrustade med öron...
   
2. Handenheten drivs med hjälp av uppladdningsbara batterier. Det är absolut inget fel i det och batterierna är bra, men som alla batterier laddar de förr eller senare ur. Som användare uppskattar man gärna att få en liten hint om att det är dags att ladda handenheten. Tillverkaren av vårt babylarm har naturligtvis tänkt på detta, men inte riktigt nått hela vägen fram. När batterierna är slut, och då menar jag verkligen slut. Kommer tre signaler med någon sekunds mellanrum. PIIIP...PIIIP...PIIIP sedan är handenheten död. För att hinna plugga in laddaren i väggen (och slippa sätta på/starta upp maskinskrället igen) på den tiden måste man vara snabbare än Charlotte Kalla på 10 km fristil.