Jag har försökt ha ett allvarligt samtal med Amelie om förväntningar och mål på morgondagens babyrytmik. Vi vill verkligen inte att förra veckans fadäs, där A var sämst av alla barn, upprepas. Jag ser det dock som ett illavarslande tecken att A inte aktivt lyssnade på mina förmaningar och uppmuntrande kommentarer. Hon bara satt och skrattade och försökte få tag i min näsa med sina fingrar.
Istället för att prata laddar vi genom att lyssna på en samlingsskiva med Astrid Lindgren-sånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar