Nu är det bevisat...jag är en dålig pappa

Igår lämnade jag tillfälligt pappaledigheten och var med på en heldagskurs på jobbet. Det var kul att vara tillbaka och träffa kollegorna. Följden blev att Karin jobbade hemifrån och passade A tillsammans med sin mamma. Karin och A gick på babyrytmiken och det var där det obehagliga inträffade...

A var på strålande humör och dominerade hela lektionen. Hon klappade händerna, stampade i golvet, skrattade och var hur glad som helst. Det verkar ha varit som natt och dag jämfört med de gånger som jag och A har varit på rytmiken. Det värsta hände efteråt, då Karin berättade att flera av de andra föräldrarna kommit fram och pratat med Karin och tyckt det var roligt att det gick så bra när hon följde med A jämfört med mig. Elände.

Jag vill fortfarande förneka det, men det verkar som om det kanske är jag som drar ner As prestation på babyrytmiken. Utan tvekan får min självbild som pappa en törn av detta.