Det är fredag och jag har nyligen drömt om Jimmie Åkesson

Igår var ingen toppendag för A och mig. Först händelserna på BVC sedan som lök på laxen magproblem på eftermiddagen. Kort sagt var det en riktig fekalie-dag.

Dessutom hade jag en jobbig dröm under natten. Såg framför mig att A kom hem på sin 18 års dag och presenterar sin nya pojkvän och det visar sig vara Jimmie Åkesson. Om det skulle inträffa i verkligheten kommer jag gå upp på taket och göra ett svanhopp ned i asfalten på Hästhagsgatan.

Vi var åter på BVC för synkoll nu på förmiddagen. Idag hann vi precis komma in i undersökningsrummet innan A bröt ihop - rekord! Först trodde jag det berodde på att hon blev rädd för utrustningen i rummet, men det var så klart fel. Det visade sig vara den finlandssvenska ögonläkaren som var problemet.

Efter många tårar och hulkningar lyckades dock den tappra doktorn att göra sin undersökning och synen "såg" bra ut.. Nu hoppas jag för allt i världen att vi kommer slippa att gå till BVC på väldigt länge. Jag säger som Kristina i Mobergs Utvandrarna: "Karl-Oska ja tyár icke mer".

Har jag närt en rasist vid min barm?

I kalendern stod det att det var synkontroll på BVC kl 10 och som den ansvarstagande förälder man är stressade vi dit. Väl på BVC hände två saker. Det första var att jag skrivit in synkontrollen på fel dag - den är först i morgon kl. 10 - attans.

Det andra som inträffade fick till och med mig, som enligt vissa helt och hållet saknar skam i kroppen, att vilja sjunka genom golvet. Innan jag förstått att vi var hos BVC på fel dag satte jag ned A på en lekmatta framför ett pussel. Allt var frid och fröjd. Bredvid lekmattan satt en mamma med en sexmånaders bebis och vi började småprata så som man gör på BVC. "Hur gammal är hon? Vad heter hon? Har ni rörlig eller bunden ränta på villalånen?". Mamman skulle jag gissa kom från Somalia och hon och barnet var mörkhyade. A tittade på mamman och bebisen och jag vände upp henne för att hon skulle se den andra bebisen bättre. Sedan satte mamman ned sitt barn framför A och då brakade helvetet löst. Bebisen hade knappt fått ned ändan i golvet innan A tjöt som en stucken gris. Krokodiltårarna sprutade och hon hulkade. "Hon kanske är lite blyg?" sade mamman försynt och jag nickade med A sittandes i knät. Så fort jag lyckats lugna ned Amelie kastade hon en blick på den mörka mamman med bebisen och började yla igen. Hon var skräckslagen. Till sist reste sig mamman, tog sitt barn och sa: "det är kanske bäst att vi flyttar på oss". Kort därefter lugnade sig lilla A. Jag kan faktiskt säga att det är sällan som jag varit med om en lika besvärande situation.

När vi kom hem från BVC hade jag ett mycket allvarligt samtal med A. Jag förklarade att hennes beteende inte var ok och att pappa kommer bli arg om det upprepas. Skärpning för helvete. Lade ner A för att sova och sitter och tänker på att jag har en dotter som vid ett års ålder är dålig på babyrytmik, ännu inte kan gå och dessutom visar rasistiska tendenser. Var ska det sluta? Elände

Vin i vår källare

Kanske är det inte helt kosher att kombinera vin och småbarn i alla lägen men igår kväll hade Karin och jag barnvakt och gick på en föreläsning om hur man bygger en vinkällare i kombination med en mindre vinprovning. På vägen in till Stockholm slog vi fast att det var första gången som vi gjorde något för oss själva utan A sedan Karins födelsedag i slutet av december.

Tillställningen var himla kul och det verkar som om vår egen "vinkällare" har i princip alla förutsättningar för att bli riktigt bra. Vi fick även en hel del bra tips om hur man kan resonera för att få ett bra innehåll i sin källare och insåg att vi gjort ett nybörjarfel genom att köpa för många olika viner i för liten volym.

Det var skönt att få stund för oss själva utan A. Borde planera in fler sådana saker.

Sov du lilla videung...

A har (fram tills nu) varit en exemplarisk bebis i frågan om att sova på nätterna. Hon började sova hela nätter redan vid 3 månader och vi har egentligen aldrig upplevt några större problem med att inte få sova själva. Nu har det dock hänt någonting och lilla A vaknar åtminstone en gång varje natt.

Vanligtvis vaknar hon till någon gång mellan 12 och 2 på natten och då behöver hon få välling. Dessutom verkar hon ha svårare att somna om och vaknar tidigt på morgnarna. Kanske är hon inne i någon tillväxtfas? Jag vet inte vad det är, men jag gillar det inte. Jag säger bara: PASSA DIG

Sveriges Hawaii

Inne på 8:e veckan på pappaledigheten. Nästan ett helt sommarlov. För att få ett litet miljöombyte kommer A och jag flyga ned till Blekinge på lördag för att fira påsk på Hasslö. Hasslö ligger mittemellan Ronneby och Karlskrona och brukar kallas för Sveriges Hawaii.

Jobbångest

Ber redan nu om ursäkt för den något mer seriösa tonen i det här inlägget. Trogna läsare (dvs min mamma) kommer kanske inte att känna igen sig. Att vara allvarlig har aldrig varit min avsikt och jag lovar att det aldrig kommer att upprepas.

I SvD finns en tecknad serie som heter Baby Blues. Igår (17/3) fick man följa en mamma som förklarade att fördelen med "att ge upp karriären genom att vara hemma med sitt barn" är att man samtidigt "ger upp behovet av affärsklädsel och kroppsriktiga strumpbyxor" och kan mao se ut hur fan som helst.

Jag vet inte riktigt vad som hände men när jag läste serien kom en känsla som oavbrutet gnagt i mig och jag kallar den, i brist på bättre beskrivning, för jobbångest. Är det så att jag genom att välja att vara pappaledig har sagt tack och adjö till att bli "framgångsrik" i mitt arbete och att möjligheterna att göra karriär har stängts?

Jag ska inte hymla om det. Jag vill bli mer framgångsrik än jag är idag (om man nu kan kalla det jag hittills gjort för att vara framgångsrikt - ibland tvekar jag). Det är min viktigaste drivkraft i allt jag gör. Jag vet vad du tänker - att det inte är sant att pappaledighet stänger några dörrar. Men jag kan ändå inte göra mig av med känslan av att min yrkesmässiga utveckling har, eller snart kommer att, upphöra. För någon vecka sedan pratade jag med en av mina förebilder, en gammal kund från mitt företag Retailconsulting. Han är idag vd för ett av Sveriges mest lönsamma och snabbast växande detaljhandelsföretag. Han blev förvånad när jag berättade att jag var pappaledig och skulle vara hemma i sju månader. "Accepterade ICA verkligen att du skulle vara borta så länge? Satt du i min ledningsgrupp skulle det inte vara ok att vara pappaledig så länge". Nu sitter jag förvisso inte i ICAs ledning, men är det så att jag ska släppa alla sådana ambitioner i och med att jag väljer att vara hemma med A? Är det kanske rentav så att min chef inte känner att det är värt att satsa på mig? Kanske är det så att min vikarie redan nu gör mitt jobb betydligt bättre än mig?

Virusvarning

Elände. Inte nog med att man har en dotter som är halvtaskig på babyrytmik, nu har hon dessutom någon form av virus. Det konstaterades när vi var på vårdcentralen Kronan i Sundbyberg i går. Kanske är det ett Rs-virus. Tydligen ett resitent litet virusskrälle som kan vara riktigt farligt för nyfödda. För lite större barn är det oftast inte farligt utan bara besvärligt. Hosta i flera veckor är vanligt. Jag har fanimig världens sjukaste dotter (några tycker säkert det är passande eftersom jag av en del upplevs som en sjuk människa). A och jag har festat loss på en ny hostmedicin - Mollipect. Den innehåller en del alkohol, så just nu sover A ruset av sig.

Vad har hänt med mor ror och far är rar?

Nedanstående kommer ifrån en läsebok för barn som går i första klass. (Det är inget skämt).

Snart guldkund på vårdcentralen Kronan

As krämpor vill inte ge med sig så det är återigen dags för ett besök hos vårdcentralen Kronan i Sundbyberg. Det är synd att de inte har något bonuskort som tex. SAS har på flyget. I den här takten skulle vi snabbt bli guldkunder. Tänk om det skulle gå att växla sina "besökspoäng" mot flygresor. Då skulle det inte vara så dumt att vara sjuk ibland.

Gissa vem som varit sjuk...

Nej det är inte min kompis Allan. Gissa igen. Rätt! A fick hög feber i fredags och då snackar vi inte 38,5 utan närmare 40 graders feber. Den lilla smittspridaren nöjde sig dock inte med att hålla sina baciller för sig själv utan drog med sin pappa i fallet. I lördags var jag rejält sänkt, lite bättre igår och idag känner jag mig - peppar, peppar - bra. Amelie hade fortfarande 39,2 i går kväll men det verkar som om det är på väg åt rätt håll.

Vad är det frågan om? Hon blev precis frisk från sin öroninflammation och sedan slår det till direkt igen. Kan det månne vara dåliga gener?!

Idag var vi återigen på besök hos fienden

A och jag har varit ute och promenerat på förmiddagarna denna vecka. Igår passade vi på att göra ett besök på COOP Konsum och idag blev det butiksbesök hos Lidl i Sundbyberg. Jag resonerar som så att även om man är pappaledig måste man hålla koll på konkurrenterna. Amelie håller med. Till min glädje kunde jag notera att vare sig COOP eller Lidl visade sig från sina bästa sidor denna vecka.

På COOP Konsum var, hör och häpna, gurkan slut. Vilken butik med någon form av självbevarelsedrift tillåter att den mest sålda grönsaken tar slut och inte finns i butiken? Jag frågade en butiksmedarbetare om det fanns gurka som de ännu inte hunnit plocka upp från lagret och fick svaret "finns det inte i hyllan så finns det inte". Svaret inbjöd inte direkt till följdfrågor!

På Lidl fanns det gurkor och de hade riktigt bra pris på fryst lammfärs denna vecka. Det som vanligtvis är Lidls styrka är non-food. Lidl har i regel en otrolig förmåga att överraska med sina sällanköpsvaror och det är alltid med stor nyfikenhet jag går igenom deras non-foodavdelning. Idag dominerades dock utbudet av tyska nylonstrumpbyxor, grytunderlägg och skärbrädor i glas. Inte särskilt upphetsande tyckte vare sig jag eller A. Kändes bra.

Vi firade genom att gå till biblioteket och läsa en pekbok och äta gröt.

Nu är det bevisat...jag är en dålig pappa

Igår lämnade jag tillfälligt pappaledigheten och var med på en heldagskurs på jobbet. Det var kul att vara tillbaka och träffa kollegorna. Följden blev att Karin jobbade hemifrån och passade A tillsammans med sin mamma. Karin och A gick på babyrytmiken och det var där det obehagliga inträffade...

A var på strålande humör och dominerade hela lektionen. Hon klappade händerna, stampade i golvet, skrattade och var hur glad som helst. Det verkar ha varit som natt och dag jämfört med de gånger som jag och A har varit på rytmiken. Det värsta hände efteråt, då Karin berättade att flera av de andra föräldrarna kommit fram och pratat med Karin och tyckt det var roligt att det gick så bra när hon följde med A jämfört med mig. Elände.

Jag vill fortfarande förneka det, men det verkar som om det kanske är jag som drar ner As prestation på babyrytmiken. Utan tvekan får min självbild som pappa en törn av detta.

Gröt byggde denna kropp...

A äter gröt så det sprutar ur öronen. Minst två stora portioner per dag. Vi gör av med ett grötpaket om 20 portioner i veckan. Min sysslings barn gör tydligen samma sak och hon funderade på att skaffa en t-shirt där det stod: Gröt byggde denna kropp. Gör hon slag i saken hänger vi självklart med.

Tio stycken fingrar...

Hon kan alla labyrinter

Hon smälter snön på vintern

Hon kan alla labyrinter

Hon...hon är som eld

Thåström, ...som eld

Att komma till vårdcentralen i morgon är lika svårt som att få biljetter till Neil Young

Det första jag gjorde när jag kom till jobbet på morgnarna och startat min dator var att hämta en kopp kaffe.   Det första jag gör idag när A somnar på förmiddagen är att dricka en kopp kaffe. Det är slående hur man utan att tänka skapar sig vanor.

Eftersom As hosta ännu inte är riktigt bra stördes min vana av att jag skulle ringa till vårdcentralen Kronan i Sundbyberg för att höra om det är normalt. Jag har ringt dit så ofta på slutet att jag kan numret i huvudet. Fick veta att det inte fanns några besökstider kvar idag och i morgon fanns det bara akuttider kvar. Akuttiderna kan endast bokas samma dag och sköterskan rekommenderade att jag skulle försöka boka en tid via nätet. Bra så. Sedan lade hon till: "Tiderna för i morgon blir möjliga att boka vid midnatt och jag rekommenderar dig verkligen att vara inne på hemsidan då eftersom tiderna brukar ta slut direkt".

När Neil Young spelade på Cirkus för några år sedan var jag inne för att boka biljetter på nätet 5 timmar innan de släpptes. Var 5:e minut i fem timmar uppdaterade jag hemsidan där de kunde köpas. Klockan 09.00 släpptes biljetterna och jag lyckades få tag i två av de 1 800 biljetterna. Verkar som det blir en liknande sittning i kväll!

Dagens irritationsobjekt: Babylarm från TopCom

Redan tidigt bestämde vi oss för att A inte skulle sova i Karins och min säng. A fick sova i sin spjälsäng och när hon blev 6 månader flyttade vi ut henne från vårt sovrum och installerade henne en trappa ned i huset. Att låta familjemedlemmar man gillar flytta ned en våning är således inte endast förbehållet Josef Fritzl och andra Österrikare, utan även oss.

Eftersom vi inte sover på samma våningsplan har vi ett likadant babylarm som på bilden.

Enkelt uttryckt ligger inte babylarmet riktigt på min plussida just nu. Det har två jävligt störande egenskaper.

1. Handenheten (maskinen till höger på bilden) ger ifrån sig ett ljud när den sätts på och av. Vi pratar inte direkt om något litet pip utan mer som en singalhorn på en stor lastbil. För att inte väcka A får vi antingen stoppa in och starta handenheten i armhålan alternativt lägga den under en kudde. Man undrar vad tillverkaren TOPCOM tänkte på när de började tillverka maskinen. Jag ser det tydligt framför mig. Några Stig-Helmer nördar på företagets Utvecklings- och konceptavdelning har kommit på att maskinskrället borde tala om för föräldrarna när den sätts av och på. Jag tror att diskussionen runt fikabordet var ungefär så här: "Men tänk om båda föräldrarna är hemma men inte i samma rum, eller om den ena föräldern är ute i trädgården, när det är dags att sätta på babylarmet? Då vet ju endast den förälder som sätter på maskinen som vet att den är igång - eller hur?" Personen får nickande medhåll från kollegorna runt bordet och fortsätter. "Varför sätter vi inte in en mistlur i handenheten? Då hör ju alla som är inom en 75 - 100 metersradie att larmet aktiveras - smart eller hur?" Kollegorna runt bordet tittar storögt och nickar gillande. Utvecklarna glömde bort att även barn, som oftast sover när larmet sätts på, också är utrustade med öron...
   
2. Handenheten drivs med hjälp av uppladdningsbara batterier. Det är absolut inget fel i det och batterierna är bra, men som alla batterier laddar de förr eller senare ur. Som användare uppskattar man gärna att få en liten hint om att det är dags att ladda handenheten. Tillverkaren av vårt babylarm har naturligtvis tänkt på detta, men inte riktigt nått hela vägen fram. När batterierna är slut, och då menar jag verkligen slut. Kommer tre signaler med någon sekunds mellanrum. PIIIP...PIIIP...PIIIP sedan är handenheten död. För att hinna plugga in laddaren i väggen (och slippa sätta på/starta upp maskinskrället igen) på den tiden måste man vara snabbare än Charlotte Kalla på 10 km fristil.